Av: Per Jönsson
2011-09-19 |
Ungefär varannan palestinier i östra Jerusalem skulle helst vilja bli medborgare i Israel om en permanent tvåstatslösning för Israel och Palestina blir verklighet. Det framgår av en ny opinionsmätning bland Jerusalempalestinier som presenterades på Utrikespolitiska institutet den 16 september. En motsvarande andel av de nästan fem miljonerna palestinska flyktingar skulle vilja flytta tillbaka till sina hemorter i Israel.
De 270 000 araber som i dag bor i det av Israel ockuperade – och annekterade – östra Jerusalem lever ett förhållandevis gott liv. Det vill säga, gott i förhållande till de palestinska områdena på Västbanken och Gazaremsan.
Jerusalemaraberna har hyggligt bra levnadsstandard, sjukförsäkring på israelisk nivå, ganska modernt boende och genomsnittligt högre utbildning än övriga palestinier. Och trots att de lever under israelisk överhöghet är de allra flesta trygga i sin palestinska och religiösa – muslimska respektive kristna – identitet.
Just detta relativa välstånd är huvudskälet till att ungefär varannan Jerusalempalestinier, om han eller hon fick välja, faktiskt skulle föredra att leva i Israel om en permanent tvåstatslösning för Palestina och Israel någon gång kommer till stånd. Det hävdade forskaren i statistik David Pollock när han fredagen den 16 september presenterade resultatet av en ny opinionsmätning bland araberna i östra Jerusalem vid seminariet ”Palestinian Statehood – Does the Public Opinion Agree?”.
Undersökningen, som är beställd av amerikanska Council on Foreign Relation och Pechter Middle East Polls i samarbete med Palestinian Center for Public Opinion, är i ett avseende en pionjärinsats. Inte någon gång tidigare sedan ockupationen under sexdagarskriget 1967 har Jerusalemaraberna tillfrågats om sina önskemål om medborgarskap. Men nu, vid två undersökningstillfällen, är svaret från ett representativt urval synnerligen kluvet: Hälften vill bli medborgare i ett självständigt Palestina, hälften vill bli medborgare i Israel. Det vill säga, och det var Pollocks främsta poäng, långt ifrån alla palestinier vill bo i Palestina.
Helt överraskande är ändå inte undersökningsresultatet. Östra Jerusalem har under 44 års ockupation levt ett mycket udda, isolerat och på flera sätt privilegierat liv som naturligtvis satt prägel på dess invånare. Som ambassadör Nils Eliasson påpekade vid presentationen av Palestinian Statehood-mätningen, Jerusalempalestinierna åtnjuter faktiskt en rörelsefrihet som varken tillkommer israeler eller andra palestinier – i likhet med diplomater kan de röra sig fritt i hela Israel och hela palestinska Västbanken.
En delvis liknande situation upplevde invånarna i den brittiska kolonin Hongkong innan denna enklav åter införlivades med Kina 1997. Här var det en stor majoritet av Hongkongkineserna som hellre ville leva kvar i det välmående, frihetliga kapitalistiska systemet än att bli medborgare och undersåtar i det kommunistiska Kina. I historiskt udda situationer där människor av en viss nationalitet under många år levt under relativt gynnsamma förhållanden kan själva denna bekvämlighet framstå som mer eftersträvansvärd än att bo i en ”egen” etniskt definierad nation.
- Lyssna på människorna som faktiskt bor i Jerusalem. Fråga Jerusalempalestinierna vad de verkligen vill. Ge dem ett val var de vill bo, sammanfattade David Pollock undersökningsresultatet och menade att man bör ta vederbörlig hänsyn till detta inför nästa veckas hett omdiskuterade initiativ att föra upp en palestinsk stat på FN:s dagordning.
Hur man nu tar hänsyn till sådana eventuella palestinska önskemål.
Om samma logik appliceras på de 4,7 miljonerna palestinska flyktingar som befinner sig i grannländerna och på Israelockuperade områden skulle Israel hamna i ett omöjligt trångmål. Visserligen vill enligt opinionsmätningar långt ifrån alla Palestinaflyktingar flytta tillbaka till sina forna hem i Israel – väldigt många vill varken dit eller till ett eventuellt framtida Palestina utan snarare flytta till Västeuropa eller USA.
Likväl handlar det om många hundra tusen, kanske över miljonen, palestinier i Libanons, Syriens, Iraks, Jordaniens och Gazas eländiga flyktingläger som kräver och drömmer och alltid har drömt om att få återvända till ”sitt Palestina”, sina hembyar – som ligger eller låg i det som idag är Israel. Ska man ta samma ”vederbörliga hänsyn” till dessa palestiniers boendeönskningar som till Jerusalempalestiniernas? Självklart, menade den palestinska poeten Rawia Morra som bott i Sverige sedan hon tvingades fly från inbördeskrigets Beirut:
- Jag vill tillbaka till mina föräldrars hus, i Israel. Varken Jerusalempalestinierna eller sådana som jag vill tvingas flytta till en ny palestinsk stat på Västbanken där vi inte känner oss hemma. Och det handlar inte främst om bröd och levnadsstandard utan om självrespekt!
Av världens cirka elva miljoner palestinier utgör jerusalemiterna mindre än tre procent. Flyktingarna är cirka femton gånger så många. En sjättedel av alla palestinier är israeliska medborgare. Två av fem palestinier lever under israelisk ockupation. Att ta ”vederbörlig hänsyn” till samtliga dessa palestinska gruppers önskemål framstår som minst sagt knepigt. I synnerhet som så många verkar vilja bo i Israel.
Text: Per Jönsson, Associerad redaktör vid UI och skribent för
UI-bloggen.
Lästips:
Läs också Olof Jönssons artikel i SvD:
Skilda visioner om oberoende
blog comments powered by