Ove Bring: En nypa salt skadar inte


Av: Ove Bring

2011-09-12 |

Professorn i folkrätt Ove Bring replikerar på statsvetarkollegan Kjell Goldmann, som på UI-bloggen den 8 september 2011 anförde att massmedier tenderar att behandla folkrättsexperters uttalanden med alltför stor vördsamhet.

Kjell Goldmann har helt rätt i att folkrättsexperters "ord inte är lag". Dessa experter gör sina bedömningar och analyser utifrån den expertis de besitter, oftast på anmodan av media, och deras tolkningar kan divergera. Här skiljer de sig inte från statsvetare, finansanalytiker eller nationalekonomer. 

Vad gäller frågan om Israels eventuella rätt att genomföra en blockad på internationellt vatten råder enighet om att under krigstillstånd har en krigförande stat rätt att tillvarata sina säkerhetsintressen på detta sätt. Oenighet råder emellertid om Ship to Gaza-incidenten i maj 2010 inträffade inom ramen för ett krigstillstånd som gjorde krigets lagar tillämpliga. 

Den israeliska uppfattningen, som stöds av några folkrättsjurister, utgår från att missilerna från Gazaremsan skapat ett permanent krigstillstånd som berör ett stort geografiskt område. Min uppfattning, som troligen delas av en majoritet av folkrättsjurister, utgår från att krigstillstånd endast råder när strider mellan flera parter faktiskt pågår, som i Libanonkriget 2006 och Gazakriget runt årsskfiftet 2008/2009. 

Även om Israel alltid har rätt att i självförsvar slå tillbaka mot vapeninstallationer som används mot dess territorium, så har man inte med automatik rätt att agera som en krigförande stat till havs. Här är det normalt fredens folkrätt som gäller. I maj 2010 var det, enligt min mening, fredens folkrätt som gällde i Medelhavet.Men som sagt, folkrättsjurister kan ha olika tolkningar. Beträffande frågan huruvida NATO överskridit FN-mandatet genom sin krigföring i Libyen har min kollega Said Mahmoudi hävdat att så var fallet. NATO bröt mot folkrätten. 

Han menar att man inte bara ska se till ordalydelsen av säkerhetsrådets resolution 1973 utan även beakta de diskussioner i New York som föregick resolutionens antagande. Själv menar jag att NATO hållit sig inom ramen för rådsresolutionen och att man i folkrättsliga sammanhang inte kan beakta det som i nationell lagstiftning kallas för "förarbeten". Den diplomatiska kompromissens dynamik innefattar många turer och till slut är det enbart den skrivna överenskommelsens ordalydelse som gäller.

Så visst har Goldmann en poäng i att folkrättsexperters - liksom andra experters - uttalanden måste tas med en nypa salt.

Text: Ove Bring, professor i folkrätt som nyligen har utkommit med boken ”De mänskliga rättigheternas väg – genom historien och litteraturen”.




Om UI-bloggen

Arkiv