Pearl Harbor början för supermakten USA, 11 september början till slutet


Av: Per Jönsson

2011-08-31 |

Japans angrepp på  Pearl Harbor 1941 framstår i dag, 70 år efteråt, alltjämt som en gåta. Det framhöll professor Akitoshi Miyashita i ett föredrag på utrikespolitiska institutet. Men för USA:s del blev Pearl Harbor-katastrofen raka motsatsen till 11 septemberkatastrofen, skriver Per Jönsson.

Innevarande år rymmer åtskilliga minnesvärda decenniejubiléer – 50 år sedan Berlinmuren byggdes och Dag Hammarsköld förolyckades, 20 år sedan Sovjetväldet störtades, 10 år sedan 11 septemberattackerna. Men frågan är om inte det allra viktigaste är ett 70-årsjubileum – nämligen av att Japan genomförde ett överraskande blixtanfall mot Pearl Harbor 1941 och på en enda dag nästan utraderade den amerikanska Stilla Havsflottan.

För det var Pearl Harbor-katastrofen som triggade det dittills isolationistiska USA att ge sig in i andra världskriget mot fascistiska diktaturer i Europa och Asien. Pearl Harbor var i själva verket startskottet för USA:s uppstigande till världens starkaste och mest bestående supermakt med omvälvande konsekvenser för hela den efterkrigstida världsordningen.

Så här långt i efterhand framstår mycket kring Pearl Harbor som en gåta. Stilla Havskriget 1941-45 var ett krig som faktiskt initierades av den svagaste parten, Japan, konstaterade professorn vid Tokyo International University Akitoshi Miyashita vid ett överfullt seminarium på Utrikespolitiska institutet tisdagen den 30 september.

Saken blir enligt professor Miyashita extra märklig av att den rådande uppfattningen i Japan då var att det egentligen var omöjligt för ”lilla” önationen Japan att föra krig mot kontinentmakten Amerika. Fast många faktorer kan ha samverkat: den japanska krigarkulturen Bushido (plikten att dö för kejsaren och fosterlandet), det ytterst auktoritära fasciststyret, imperiemaktens behov av att skaffa sig kontroll över Stilla havsområdets råvarutillgångar, minnet av segern över tsar-Ryssland 1905, et cetera.

Såvida det inte tvärt var Rooseveltadministrationen som provocerade fram Japans angrepp på Pearl Harbor, enligt en spridd historierevisionistisk, eller konspiratorisk, teori. Vita husets syfte skulle då vara att via ett angrepp från japanska fascister i Stilla havet övertyga den annars så isolationistiska amerikanska allmänheten om nödvändigheten av att gå med i kriget mot Hitler och fascisterna i Europa.

Japanprofessorn påminde också om en annan egendomlighet: att USA-ambassadören i Tokyo tidigare under 1941 hade telegraferat hem till Washington att starka rykten gjorde gällande att japanerna avsåg att angripa Pearl Harbor – utan att USA vidtog motåtgärder.

Det påminner inte så lite om numera kända uppgifter om att Vita huset, CIA och Pentagon före 11 september 2001 fick mycket starka indikationer om att al-Qaida tänkte genomföra ett massivt terrorattentat på amerikansk mark. Och mellan de båda märkesåren 1941 och 2001 finns en stark, fast omvänd, koppling. Medan Pearl Harbor startade en global styrkeutveckling utan motstycke för USA så startade 11 septemberattentatet en besinningslös krigsspiral som på bara ett decennium har vingklippt den amerikanska supermakten på ett sätt som knappast fått mindre, fast långt mer negativa, konsekvenser för världsordningen.

Även detta framstår som gåtfullt. När Franklin Roosevelts USA tog upp kampen mot japanska och tyska krigsmaskiner förde det till oöverträffat amerikanskt globalt herravälde. När president George W Bush började kriga mot en lika liten som ogripbar klick al-Qaida-terrorister så har det hittills lett till ett förminskat, fattigare och mer föraktat USA.

Text: Per Jönsson, Associerad redaktör vid UI och skribent för UI-bloggen.



Om UI-bloggen

Arkiv