Vem besegrade Kadafi?


Av: Barbro Hedvall

2011-08-26 |

Vem störtade Kadafi? Många gör anspråk på äran, en av dem är Frankrikes president Nicolas Sarkozy. FN-resolution nr 1973, i Natooperationen, med handpåläggning av rebelledare och ett konstant tryck för att hålla ihop de länder som mer eller mindre motvilligt biträtt det libyska upproret – överallt har Frankrike synts.

Och, javisst, har Nicolas Sarkozy den här gången satsat rätt. Glömda är nu klavertrampen i Tunisien, glömt är också överste Kadafis officiella besök i Paris med tält och allt. Sannolikt kommer också den franska insatsen att löna sig, åtminstone på kort sikt. Franska oljebolag får tillträde till Libyen tillsammans med brittiska och Libyen får en chans att få igång oljeexporten.

Men än är vi inte där. De libyska rebellerna har visat sig märkligt svåra att hantera, det är förmodligen enbart på grund av att franska och brittiska specialstyrkor tagit hand om kriget som rebellerna nu kan gotta sig i Kadafis gamla palats. Mycket litet är känt om dessa rebellers agenda – och kapacitet. Ett är dock säkert – Sarkozy har ytterligare jobb att göra, innan Tripoli hyser en tillräckligt stabil regering.

Hittills har det alltså gått vägen. Och om ingenting upproriskt händer i Algeriet kan president Sarkozy stå fram som en internationell statsman under den valkampanj som kommer att prägla Frankrike det närmaste halvåret. Om Nicolas Sarkozy tackar herrarna från Benghazi i sina aftonböner har han ännu större skäl att prisa den amerikanska rättvisan. Först ryckte den ut snabbt som vinden och plockade ut hans värste konkurrent, Dominique Strauss-Kahn, DSK, från flygplanet och satte honom i cellen. Sedan lyckades den trasa sönder målsägandens trovärdighet så att målet lades ner. Resultat: DSK är politiskt neutraliserad och saknar varje möjlighet att bli friad. Han är dömd för dem som i honom ser den maktberusade hannen, han är orättvist behandlad för dem som i honom ser en ekonomisk-politisk stjärna.

Så här vid månadsskiftet augusti-september startar all verksamhet från skolor till Elyséepalatset på nytt, i det som fransmännen kallar la rentrée. Till presidentens pluspoäng kan då också räknas hans samarbete med Tysklands Angela Merkel för att rädda euron. Visserligen inga mirakulösa beslut men möten och fototillfällen som kan ge väljare en behaglig känsla av att deras president har läget i sin hand.

Vad har för övrigt denna väljare för alternativ? Tävlande socialister, trätande gröna och ett antal mitten- och vänsterkandidater med mycket svagt stöd. Plus Nationella fronten som förefaller ha stött på en front i väljarstödet. Frankrikes president är i samma läge som sin amerikanske kollega: de kan båda räkna med att bli omvalda, inte av egen kraft så mycket som av brist på trovärdiga motståndare.

Text: Barbro Hedvall, tidigare politisk kommentator på Dagens Nyheter och Expressen i många år och i olika radio- och teveprogram, bland andra God morgon Världen. Nu skriver hon för UI-bloggen.



Om UI-bloggen

Arkiv