Segrare och förlorare står utanför Finlands nya regering


Av: Inger Jägerhorn

2011-06-23 |

Den nya regeringen i Finland visar på skillnaderna till Sverige i blixtbelysning. Samlingspartiets ordförande och tidigare finansministern Jyrki Katainen lyckades äntligen få till stånd en regering, två månader efter valet - den längsta regeringsbildningen på 30 år. 

Det blev en traditionell finländsk regnbåge – en bred majoritetsregering med sex partier, allt från samlingspartiet (Finlands moderater), till vänsterpartiet, med fyra partier mellan dessa två ytterligheter. Så främmande för svensk blockpolitik av i dag, men också Katainen måste grina lite illa åt sällskapet.

Finland har också envist hållit fast vid majoritetsregeringar, konträrt motsatt den långvariga svenska traditionen med minoritetsregeringar. 


Parlamentariska majoritetsregeringar har tjänat Finland väl under svåra tider. I dag kan man fråga sig hur sunt det är. Modellen leder till uppgörelser i regeringskansliets slutna rum, i stället för öppna debatter i riksdagen eller diskussioner med oppositionen. Det är sällan trevligt att vara i opposition – i Finland är det ofta förlamande.

Den största segraren och den största förloraren lämnades båda utanför regeringen. Frågan är vad sannfinländarna och deras ledare Timo Soini, kan få ut av sin oppositionsställning. Sannolikt ökat stöd – redan nu har partiet ritat om den politiska kartan. Den hittillsvarande treklövern av ungefär jämstarka partier (saml, sdp och c) har blivit en fyrklöver. Och nu kan Soini fortsätta det som populistiska partier är bäst på – kritik utan ansvarstagande. Regeringsmedverkan hade sannolikt blottlagt den interna osämjan i många kärnfrågor.


Det var dock sannfinländarnas förtjänst att valdebatterna tvingades in på heta frågor som invandring och utbetalningar till krisande EU-länder (och fick den svenska valdebatten att framstå som undanglidande och sömnig). Timo Soinis problembeskrivning kunde ingen antasta. Felet ligger i hans lösningar. Ett isolerat Finland i en globaliserad värld!

Centerpartiet med förra statsministern Mari Kiviniemi slickar såren efter valet. Centern har historiskt varit det statsbärande partiet i Finland (en annan skillnad!) och bakslaget kan nästan jämföras med socialdemokraternas i Sverige. 

Ministerlistan bjöd på överraskningar. Högprofilerade utrikesministern, den EU-vänlige Alexander Stubb (saml) degraderades till EU- och utrikeshandelsminister och hans jobb övertogs av veteranen, den EU-kritiske Erkki Tuomioja (sdp). Kanske en signal. Socialdemokraterna kammade hem viktiga poster, deras ordförande Jutta Urpilainen blir finansminister. Lilla Svenska folkpartiets viktigaste kap var justitieministerposten, vilket kan ha betydelse i kampen för svenskans fortsatta grundlagsenliga ställning som jämbördigt språk med finskan. Och De grönas splitternya partiledare Ville Niinistö, gift med Maria Wetterstrand, blev miljöminister.

Det är alltså fortsättningsvis den nya generationen unga, välskräddade politiker som tar plats i Finlands regering, medan den tunga, folkliga, säckigt klädda Timo Soini bidar sin tid i kulisserna. Och nu kan uppmarschen till presidentvalet 2012 börja.

Text: Inger Jägerhorn, tidigare utrikeschef och ledarskribent på Dagens Nyheter och Hufvudstadsbladet. Nu gästskribent för UI-bloggen. Alla skribenter ansvarar själva för sina texter.


 


Om UI-bloggen

Arkiv