Putins valnederlag i Kaliningrad


Av: Ingmar Oldberg

2011-12-07 |

Kaliningrad har alltid varit en besvärlig region för Ryssland, inte bara för att det är en exklav som omges av Natoländerna Litauen och Polen. I januari 2010 kulminerade protester där mot höjda avgifter och sociala nedskärningar i den största demonstrationen i Ryssland på många år.

Krav restes på guvernören Georgij Boos och premiärminister Putins avgång. Det hela slutade helt fredligt med att avgiftshöjningarna inställdes och att president Medvedev avskedade Boos, som inte visat sig bemästra situationen. Istället utnämndes Nikolaj Tsukanov, sekreterare i lokalavdelningen av Putins maktparti Enade Ryssland, bördig från regionen till skillnad från Boos.

I regionvalet i mars 2011 blev visserligen Enade Ryssland det största partiet, men inte utan valfusk och röstköp, och opinionsundersökningar visade att partiet hade mindre stöd i Kaliningrad än i övriga Ryssland. Föga förvånande då att maktpartiet startade en intensiv kampanj, när det allryska dumavalet i december närmade sig. Med Medvedev som främsta namn på riksplanet toppades partiets lista över kandidater för Kaliningradregionen av Aleksander Zjukov, Putins vice premiärminister för sociala frågor och ekonom från Moskva, guvernör Tsukanov, och Andrej Kolesnik, tidigare sjöofficer och hamnchef i Kaliningrad. De förstnämnda skulle uppenbarligen fungera som vallokomotiv på så sätt att de värvade röster åt partiet men sedan överlämnade sina platser till kandidater längre ner på listan.

Både Medvedev, Putin och Zjukov kom flera gånger resande till Kaliningrad och visade sitt stöd för Tsukanov, medan Kolesnik deltog i debatterna i den regionala teven med oppositionspartierna. Enade Ryssland dominerade massmedia och propagandan på gator och torg, men inga massmöten hölls. Enträget manade man alla att gå och rösta. En kritisk liberal tidning fick inte tryckas på ett statligt tryckeri.

Vilka frågor tog då maktpartiet upp för att få stöd i Kaliningradområdet, och vilka samhällsgrupper vände man sig till? Vid ett besök i området i början av november lovade premiärminister Putin federala satsningar på hälsovård och daghem och lät sig fotograferas på ett BB med världens sjundemiljardte baby i famnen. Man skröt med att barnadödligheten sänkts till den lägsta i Ryssland någonsin och att regionen för första gången sedan 1980-talet snart kan få naturlig befolkningstillväxt. Guvernör Tsukanov berättade före valet, att lönerna för läkare och lärare höjts med 20-25 procent och nästa år skulle höjas ytterligare för kultur- och socialarbetare. Han lovade att områdets minimilöner skulle bli de högsta i Ryssland.

Man berömde sig vidare av att turismen utvecklats och slog mynt av att en fotbollstadion för 45 000 åskådare byggs med sikte på för VM 2018. Fotbollsstadion ska också omges av ett litet Venedig med kanaler och parker. Både Putin och Medvedev tittade på och berömde byggandet av en ringled runt Kaliningrad stad och en motorled mellan staden och kuststäderna. Andra insatser var att ett nytt gaskraftverk har gjort området självförsörjande med elektricitet, och att ett kärnkraftverk ska byggas för elexport. Industriproduktionen ökar snabbare än genomsnittet och arbetslösheten är relativt låg. BMW planerar att utöver sin sammansättningsfabrik starta tillverkning av uppåt 80 000 bilar per år.

Man tog också upp viktiga utrikespolitiska frågor i valkampanjen som transiten till Ryssland och Schengenvisum. För att uppmärksamma transitfrågan tog minister Zjukov tillsammans med guvernören i november nattåget från Moskva genom Vitryssland och Litauen. Han konstaterade efteråt, att resan tog alltför lång tid och skulle kunna förkortas med flera timmar, om gränskontrollerna genomfördes under färd och järnvägen förbättrades, vilket alltså var en uppmaning till grannländerna. Man lovade vidare att subventionerna för flyg till Moskva och S:t Petersburg skulle utsträckas från studenter och pensionärer till alla områdets invånare. Beträffande den omfattande trafiken till Polen, som Kaliningrad är mycket beroende av, så instruerade Medvedev sitt utrikesministerium i slutet av november att färdigställa ett avtal om visumfrihet, som ska gälla hela Kaliningradområdets invånare och ett lika stort gränsområde i Polen (inklusive Gdansk).

 

Maktpartiet vädjade slutligen också till militärerna, som utgör en relativt stor andel av befolkningen i området. Pensionerna för militärer och andra säkerhetsorgan ska höjas med 50 procent från 2012. Mera illavarslande för omvärlden var att president Medvedev i slutet av november invigde en strategisk radarstation i Kaliningrad och åter hotade att även utplacera offensiva Iskander-missiler, om inte USA ändrar sina planer på ett europeiskt missilförsvar mot Iran. Detta avvisade USA.

 

Trots allt detta blev dumavalet ett nederlag för maktens parti. Enade Ryssland gick ner från en absolut majoritet på cirka 58 procent  i valet 2007 till 37procent, en av de lägsta siffrorna i landet. Kommunistpartiet nästan fördubblades (från 14 till 26), och även Zjirinovskijs parti och Rättvisa Ryssland gick fram. Mest anmärkningsvärt är kanske att det liberala Jabloko i Kaliningradregionen nådde den högsta siffran i Ryssland (från 2,24 procent 2007 till 5,5 procent). Valdeltagande var relativt högt.

Siffrorna tyder på att Kaliningradborna liksom stora delar av övriga Ryssland, trots alla framsteg och vallöften, trots nästan total kontroll över massmedia och valprocessen, är missnöjda med Enade Rysslands dominans i det politiska livet och dess sammanväxande med staten. Rösterna på de andra partierna torde främst vara uttryck för protest med mot maktpartiet. Även i Kaliningrad grasserar korruption och maktmissbruk i avsaknad av ett fungerande rättssamhälle och fria media. Kaliningradborna har mer än andra ryssar sett hur demokratiska grannländer fungerar.

Vidare finns det fortfarande många svårlösta lokala problem i Kaliningradregionen, som kan förklara valsiffrorna. Medellönerna ligger under det ryska genomsnittet och regionen ligger på 73:e plats av 83 beträffande socio-ekonomiska indikatorer. Det finns mycket stora skillnader mellan staden Kaliningrad och resten av regionen och mellan rika och fattiga. Den genomsnittliga bostadsstandarden är usel. Vidare ska områdets speciella ekonomiska status, som tillåtit tullfri import och export med förmånliga investeringsvillkor och som möjliggjort storskalig smuggling till och från Ryssland, upphöra 2016.

 

Frågan är vad som då ska hända med till exempel livsmedelsförsörjningen, som till 80 procent kommer från Polen. Beträffande avtalet om visumfrihet med Polen kan nämnas att det måste godkännas av både Polens och Rysslands parlament. Putin har tidigare motsatt sig att kaliningradborna ska få särskilda privilegier framför andra ryssar i förhållande till EU. Och Litauen förefaller inte berett att följa Polens exempel.

Dumavalet vittnar således om att Kaliningrad förblir ett svårhanterligt problem för Moskva. Röstsiffrorna är illavarslande inför presidentvalet i mars. Moskva vacklar som förut mellan fruktan att förmåner till Kaliningrad ska öka det utländska inflytandet och bli en förebild för andra regioner å ena sidan, och önskan att vinna stöd för centralmakten och dess lokala representanter å den andra. Det finns en risk för att Moskva tar till repressiva metoder som skett med andra besvärliga regioner, om det inte lyckas med fagra löften. 
 
Text: Ingmar Oldberg, associerad forskare vid UI


Om UI-bloggen

Arkiv