Ryssland: Politiken börjar vakna och kulturlivet har visat vägen


Av: Lena Jonson

2011-12-05 |

Bakslaget för Putin i valet till den ryska duman den 4 december ger hopp om att det politiska livet nu vaknar till liv efter flera år av ”bedövning” under 2000-talet.

Förändringen i den ryska opinionen har föregåtts av ett ändrat tonläge som kunnat noteras inom det ryska kulturlivet. När rockmusiker, rappare och poeter börjar skriva politiskt-sociala texter (tex rockgrupper som DDT och Rabfak, rapparen Noize, poeten Vsevolod Emelin), performance- och street art-grupper snabbt växer fram och pekar fingret år makten (som tex grupperna Pussy-Riot och Voina) och ironi och satir blir politiska vapen – då har något hänt. När konstnärer politiserar sina motiv (tex Konstantin Latyshev), teaterregissörer  sätter upp pjäser på känsliga frågor (tex pjäsen om rättegången mot utställningen ”Förbjuden konst”, om advokaten Sergej Magnitskij som lämnades att dö i fängelset), tv-profiler tar bladet från munnen och plötsligt uttalar kritik (tex Leonid Parfjonov när han fick pris) – då förebådar de att något större är på gång.

Denna utveckling inom ryskt kulturliv har kunnat iakttas under de senaste åren och det har följts av intensifierade gatumanifestationer och sjunkande opinionssiffror för det Putin-trogna partiet Enade Ryssland, Dmitrij Medvedev och Vladimir Putin. Valutgången garanterar en egen parlamentsmajoritet för det Putintrogna partiet Enade Ryssland (ER), men partiets ras på hela 14 procent öppnar för en ny situation. Eran av Enade Rysslands tidigare totala dominans är bruten.

Egentligen förlorade Enade Ryssland betydligt mer än de 14 procent som siffrorna för landet som helhet anger. Om Enade Rysslands stöd bryts ner på regioner finner man att stödet i större delen av Ryssland snarare ligger på cirka 35 procent. Mer statistik hittar du på ryska gazeta.ru

I Jaroslavlregionen nordost om Moskva fick Enade Ryssland endast 29 procent till skillnad från valet 2007 då partiet fick 54 procent. I industriområdet Sverdlovskregionen i Ural fick ER 32 procent jämfört med 63 procent år 2007. Så ser det ut i region efter region. Vad som i slutändan ändå ger den relativt höga procentsiffran för Enade Ryssland som helhet är att de politiskt mer traditionella icke-ryska republikerna i betydligt högre grad röstat för Enade Ryssland. I Tjukotka fick ER 70 procent, i Tuva 85 procent, i Mordovien 92 procent - och i Tjetjenien 99 procent.

Anmärkningsvärt är den höga siffran för Enade Ryssland i Moskva på 47 procent om man jämför med Moskva-regionen med endast 32 procent. I båda fallen är det ett ras, men Moskva har tidigare i opinionsundersökningar utmärkt sig genom ett jämförelsevis lågt stöd.  Siffran för Moskva bör jämföras med siffran för Leningradregionen där Enade Ryssland fick 34 procent. Om i vilken grad valfusk kan ligga bakom den höga siffran för Moskva kan man ännu så länge endast spekulera.

Frågan om valfusk i landet tas upp av i stort sett alla ryska tidningar. Om valfusk förekommit är en fråga som kommer att undersökas av Valkommissionen när formella klagomål inlämnats, säger dess ordförande Vladimir Tjurov. Sådana klagomål kommer. Kritik mot valfusk har redan riktats från flera håll. På måndagskvällen efter valet genomfördes en manifestation i centrala Moskva mot valfusket arrangerad av den demokratiska oppositionen. Det är bäddat för fortsatta intensiva diskussioner om valutgången.

De tre partier som nu fått fler mandat (Kommunistpartiet, Liberaldemokratiska partiet och Rättvisa Ryssland-partiet) har tidigare inte utmärkt sig som genuina oppositionspartier. Kommunistpartiet har i viss mån spelat den rollen. Rättvisa Rysslandpartiet, som skapades av Kremls teknologer inför förra parlamentsvalet för att ta vinden ur seglen från kommunisterna och som strax före detta val nästan räknats ut, kan komma att träda fram tydligare som ett oppositionsparti. Partiets ordförande Sergej Mironov verkar mer beslutsam att spela rollen av oppositionspolitiker. I Leningradregionen fick partiet så många som drygt 25 procent mot endast 13 procent i förra valet. Förklaringen till partiets stöd i Petersburg ligger främst i partiets lokala ordförande, en kvinna vid namn Oksna Dimitrijeva, som seglat upp och som bärs fram av ett stort förtroende.  Den demokratiska oppositionen, som överhuvudtaget inte kommer att finnas representerad i duman, kommer ändå att låta höra från sig.

Allt talar för att Putin blir vald till president i mars 2012 och att det officiella Ryssland förblir detsamma under hans kommande mandatperiod. Duman har hittills inte haft någon större betydelse för den politiska debatten i landet. Men något har redan börjat förändras. Det finns ett missnöje som nu kommit till uttryck i missnöjesröstning på andra partier än det Putintrogna partiet. Och när det politiska klimatet på gräsrotsnivå ändras talar det för att de andra partierna i duman skulle kunna vara mer beredda att föra fram kritik. Det politiska livet återvänder. Därmed står Putin under sin nästa period som president inför utmaningar som han aldrig tidigare behövt hantera.

 

Text: Lena Jonsson, forskningsledare UI:s Rysslandsprogram.

 

Bild: Konstantin Latyshev, ”Putin och Medvedev”, 2011. Foto: Lena Jonson. Bild från utställning på Aidan Gallery i Moskva.
 

 


Om UI-bloggen

Arkiv