EU maktlöst mot diktaturer


Av: Jakub Swiecicki

2011-12-22 |

EU och Sverige står maktlösa inför diktaturer, även de i Europa. Den som kallas Europas sista diktatur, den i Vitryssland, mår bra och fortsätter sitt spel mellan EU och Ryssland. Ryssland förfalskar val, vilket knappast föranleder några protester från EU:s sida. Ukrainas ryssvänlige president Janukovitj föredrar att hålla sin konkurrent Timosjenko i fängelse framför att skriva på ett avtal med EU. Kina är vi så beroende av att vi får blunda för deras brott mot mänskliga rättigheter. Inte ens diktatoriska små länder som Eritrea, Etiopien eller Nordkorea kan vi göra något åt trots att de trampar på våra värderingar.

Den senaste uppvisningen i EU:s maktlöshet står Vitryssland för. Carl Bildt, tillsammans med utrikesministrarna i Storbritannien, Tyskland och Polen har nyligen skrivit ett speciellt uttalande och en debattartikel som riktar sig mot Lukasjenko och uppmanar EU till hårdare tag mot honom. Det står att "mot bakgrund av Lukasjenkos fortsatta förtryck har vi inget annat val än att argumentera för en förstärkning av EU:s politik gentemot Vitryssland, både när det gäller sanktioner och EU:s stöd till det vitryska civilsamhället”.

De hårdare tagen är strängare sanktioner. De består av en förlängning av listan på personer som inte kan få resa inom Shengen-EU. Det handlar om dem som är ansvariga för övergrepp mot mänskliga rättigheter (poliser, domare, politiker) och dem som stöder regimen ekonomiskt, däremot inte mot vanliga medborgare. Sanktionerna kan också vara förbud att handla med vissa statskontrollerade företag. Det civila samhället, speciellt de demokratiska krafterna skall, tvärtom, hjälpas. Det står att man kommer att förstärka mellanfolkliga kontakter. Om regimen tillåter det vill säga. 

Diagnosen på läget i Vitryssland är det inget fel på. Problemet är att man försöker dölja sitt eget misslyckande. Ministrarna sparar inte på orden när de beskriver dagens Vitryssland. Det heter att det är ett land i fruktan och att allt sken av politisk legitimitet är borta. Man uttrycker sin oro för presidentkandidaterna som sitter kvar i fängelse efter det brutala polisingripandet direkt efter ”presidentvalet” för exakt ett år sedan. Det står också att det var Lukasjenko själv som bröt sitt löfte till det egna folket och till omvärlden om att arbeta för ett mer liberalt politiskt klimat.

Ja, det var ett löfte från en diktator. Från Moskva fick han 2,5 miljarder amerikanska dollar att använda till vitryska rörledningar, lägre priser för energiråvaror för nästa år samt möjligen något annat smått och gott. Det kan hålla ekonomin flytande under en tid. Men vad sedan? Ministrarna skriver om ekonomiska reformer och om privatiseringar. De är bra att genomföra. Visst, men vem skall göra det? Lukasjenko har även en annan tillgång: politiska fångar som kan omsättas till hårdvaluta.

Nyligen har man dömt Ales Bjaljatski till fyra och ett halvt år i läger. I samband med årsdagen av ”presidentvalet”, demonstrationerna och gripandena har man gripit många andra demokrater i flera städer, bland andra Vital Ryma¬sje¬uski, tidigare presidentkandidat som dömdes till villkorlig dom med stränga begränsningar i sin rörelsefrihet. En annan dömd presidentkandidat, Uladzimir Njakljajeu, även han dömd villkorligt, menar att de fängslade oppositionella utgör en säregen vara som man kan handla med. För att få dem fria kommer Västvärlden (läs: EU) att betala i guld som Vitrysslands Riksbank behöver så väl.  Hur mycket guld Lukasjenko kan få beror på hur duktig han är på att trissa upp priset.

Men på slutet av sitt uttalande skriver ministrarna om EU:s mål gentemot Vitryssland. Det är inte att ersätta Vitrysslands regionala förbindelser österut med bindningarna västerut. ”EU strävar efter att utvidga och komplettera dem”, slår de fast.


Det är att medge ett fiasko. Tillsammans med det uteblivna associeringsavtalet mellan EU och Ukraina skulle det vara Polens sista insats i dess egenskap som detta halvårs ordförande i EU. Ordförandeskapet har förlöpt mycket bra, organisatoriskt och logistiskt sett, enligt många, men några större politiska framgångar har Polen inte kunnat visa upp. Det beror kanske inte på Polen utan på de nationella strömningarna i Europa just nu eller på den pågående finansiella krisen samt på de berörda länderna, men ändå.

EU:s radarpar, Sveriges utrikesminister Carl Bildt och hans kompis, Polens utrikesminister Radosław Sikorski får notera att EU:s grannpolitik Östra partnerskapet inte har blivit någon framkomlig väg när det gäller att föra EU:s grannländer närmare demokratin och rättstatens principer. Hittills, är det bäst att tillägga.

 

Text: Jakub Swiecicki. associerad vid UI:s forskningsavdelning.


Om UI-bloggen

Arkiv