Framtida regeländring hjälper inte dagens euro


Av: Barbro Hedvall

2011-12-14 |

Europas problem är inte enbart budgetunderskott, det är också den svaga tillväxten och de dåliga framtidsutsikterna. Men inte heller vid framtida kritiska toppmöten lär europeiska ledare ta sig an de verkligt svåra problemen – inte så länge de kan ägna sig åt den nya europakten som ingen vet vad den ska leda till.

Europeiskt toppmöte mitt i krisen. Spänning på hög nivå och sedan en suck av lättnad – det blev en överenskommelse. Fast alla var inte med och/eller vill inte vara med. Och vad är det egentligen EU-ledarna har hittat på, en pakt för euroländer? Det europeiska grälet är i full gång.

En pakt som går ut på att länderna ska hålla sig till de regler de lovat respektera – visst är det bra och inte särskilt kontroversiellt. Större möjligheter för de europeiska organen, läs: kommissionen, att återföra försumliga medlemsstater till ordningen. Böter som straff. Och i förlängningen – ECB på väg att bli ett europeiskt Federal Reserve.

När statsminister Fredrik Reinfeldt förklarade toppmötets beslut lät det som om denna pakt var nödvändig och rätt självklar så som euroländerna nu har det ställt. Riktigt vad den kommer att leda till är inte helt klart. Klart är däremot att Storbritanniens David Cameron har tagit ett stort kliv bort från sammanträdesborden i Bryssel.

Reaktionerna i respektive hemland är häftiga. De stora orden om Europas framtid flyger genom luften. De handlar alltså om ett regelverk som ska introduceras i en obestämd framtid. Men de gör ingenting åt nuet. Det är naturligtvis bra att Europas ledare bestämt sig för att detta nu inte ska upprepas. Euroländerna ska inte skuldsätta sig så att hela valutaunionen skakar. Men hur den akuta krisen ska tacklas har de underlåtit att diskutera, än mindre finns några beslut som handlar om den. Möjligen tror ledarna att långivare ska imponeras av deras beslutsamhet inför en eventuell framtida kris så att de fortsätter att låna ut och det till måttliga räntor.

Europas problem är emellertid inte enbart budgetunderskott, det är också den svaga tillväxten och de dåliga framtidsutsikterna. Europas, och särskilt södra Europas, länder behöver reformeras. Och så har varit fallet länge nu. Receptet har också funnits länge: Arbeta mer, arbeta mer effektivt, avskaffa privilegier och monopol och – framför allt – skapa en tilltro till framtiden så att inte varje förslag om förändring möts av protest och strejk.

Tyskland lyckades för några år sedan ta sig ur en förlamning bland annat genom de så kallade Hartz-förslagen. Och de nordiska länderna är kända för sin förmåga till anpassning efter nya villkor. Men i Frankrike och södra Europa härskar en annan mentalitet, inte ens en superenergisk president Sarkozy som dessutom kunnat verka nästan utan opposition har kommit någonstans.

Grekland och Italien ska man bara inte nämna i reformsammanhang. Just nu gör Mario Monti ett försök. Skulle hans stora besparingsprogram inte gå igenom kommer kreditgivarna inte att tveka: räntorna på italienska statspapper kommer att stiga. Och frågan om hur den jättelika italienska statsskulden ska hanteras kommer att bli brännande.

Vi lär få se flera kritiska toppmöten. Och jag är inte optimistisk om att dessa kommer att ta sig an de akuta och svåra problemen. Inte så länge europeiska ledare har ett regelverk – den nya europakten – att ägna sig åt.

Text: Barbro Hedvall, gästkrönikör för UI-bloggen. Tidigare politisk kommentator på Dagens Nyheter och Expressen i många år samt i olika radio- och TV-program, bland andra God morgon Världen. Hon är också aktuell med boken ”Vår rättmätiga plats” om kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige.



Om UI-bloggen

Arkiv