EU får kämpa hårdare i öst


Av: Jakub Swiecicki

2011-11-30 |

EU:s politik gentemot Ukraina och Vitryssland håller på att haverera.  Det svensk-polska initiativet Östra partnerskapet fungerar inte. Den vitryske diktatorn Alexander Lukasjenka hånar öppet västländerna, inklusive Sverige. Moskva erbjuder honom större ekonomiska vinster, men EU besitter alltjämt obestridlig attraktionskraft.

EU har redan prövat allt: både morot och piska. En tid innan det vitryska presidentvalet i december 2010 åkte Tysklands och Polens utrikesministrar Guido Westerwelle och Radek Sikorski till Minsk för att berätta för president Alexander Lukasjenka att Vitryssland är ett europeiskt land, bara man tillämpar rättsstatens principer och håller sig till de grundläggande europeiska reglerna om demokrati och mänskliga rättigheter. Inofficiellt är det känt att Westerwelle och Sikorski erbjöd Vitryssland tillgång till europeiska fonder,  krediter och bidrag till ett värde av en och en halv miljard euro. Kort därefter kom den ytterst brutala uppgörelsen med all opposition. Redan samma kväll som presidentvalet hölls gick Lukasjenkas polis och säkerhetstjänst till attack mot hans motkandidater. Flera av dem slogs blodiga innan de fördes till arresten för senare rättegångar med långa fängelsestraff.

Så morötter tycks inte fungera. Piskan har bestått i begränsade sanktioner i form av en kort lista på några toppolitiker som vägrats inresa till EU. Efter december 2010 utökades listan till  de högst ansvariga personerna bland politiker samt polis, säkerhetstjänst och rättsväsende. Några tiotal allt som allt. På bland annat Carl Bildts förslag skulle Lukasjenka själv finnas med på listan. Den har aldrig publicerats.

Nu meddelas från Moskva att Lukasjenka tillsammans med Rysslands och Kazakstans ledare har skrivit på ett avtal om en gemensam ekonomisk zon. Avtalet, som kommer att inkludera Kirgizistan och Tadzjikistan och så småningom kanske även Ukraina, ska vara början till en motsvarighet till EU på tidigare sovjetiskt område. Att samla de tidigare sovjetiska republikerna i något sådant har varit den förre och den kommande ryske presidenten Vladimir Putins dröm. Lukasjenka, som personligen inte är speciellt omtyckt i Kreml, blev furstligt belönad för sin hjälp att få avtalet till stånd.

Under 2011 har stora ekonomiska bekymmer börjat göra sig gällande i Vitryssland. Valutan, den vitryska rubeln, har tappat 189 procent av sitt värde gentemot dollarn. Inflationen har skjutit i höjden, köer bildas även för dagligvaror. Lukasjenkas popularitet dalade. Det har ingivit demokrater och utlänningar i Vitryssland hopp om förändringar. Men Lukasjenka hade andra kort på hand. Samma vecka som han anlände till Moskva, åkte Carl Bildt och hans polska kollega till Donetsk i östra Ukraina för att utforska stämningar i den högt industrialiserade och rysktalande delen av Ukraina som landets president Viktor Janukovitj kommer ifrån. Det är honom som Lukasjenka har fått till uppgift att övertala, inte minst genom sitt eget exempel, att ansluta sig till den ryskledda sammanslutningen.

Vitryssland och Ukraina gränsar båda till EU i öst. EU:s program Östra partnerskapet skulle inte ha någon mening utan dem. Polen, EU:s ordförandeland denna höst och granne med de båda, har hoppats att dragkampen om dessa länders ”själ”, den europeiska eller den ryska, skulle föras ett litet steg närmare ett avgörande, inte minst genom det planerade undertecknandet av associeringsavtalet mellan EU och Ukraina. Rättegången i Kiev mot den tidigare premiärministern Julia Timosjenko, och behandlingen av den sjuka kvinnan, har satt käppar i hjulen för det. Sveriges deltagande i det Östra partnerskapet ger initiativet hög status. Nu verkar denna politik ligga i spillror.
I Vitryssland hade man dagen före Bildts resa till Donetsk dömt landets kanske mest kände oppositionelle, Ales Bjaljatski till fyra och ett halvt års hårt arbetsläger. Bjaljatski ledde den främsta organisationen till stöd för de dömda och deras familjer, Vjasna (Vår).  Han är också vice ordförande i den internationella federationen för mänskliga rättigheter (FIDH). Domen fråntar Vjasna deras lokaler, som var registrerade i Bjaljatskis namn, vilket omöjliggör fortsatt aktivitet.

Det är inte lätt att säga vad som skulle kunna göras i detta läge. En sak förefaller odiskutabel: att ge det vitryska och det ukrainska folken något att hoppas på från EU:s sida. Ge dem ett medlemskapsperspektiv. Det har hittills varit tabu att ens nämna det. Allt som har att göra med eventuell fortsatt utvidgning talar man för närvarande tyst om inom EU. Givetvis skulle medlemskapsperspektivet förenas med stränga villkor om rättsstat, demokrati och mänskliga rättigheter. Villkoren skulle uppfyllas före eventuella förhandlingar, som måste ligga långt fram i tiden. Men det gäller för dessa folk att ha något att se fram emot. 

EU:s samhällsmodell, att någon gång kunna i framtiden bli medlem i denna gemenskap, är det som lockar. Pengar har EU knappast en möjlighet att erbjuda i den situationen som unionen befinner sig i nu. Man kommer aldrig att kunna övertrumfa Moskva som erbjuder Vitryssland en rabatt på gaspriserna - 150 dollar för tusen kubikmeter i stället för 300 dollar som i dag. Den besparing som Belarus kommer att göra, cirka fyra procent av landets BNP, kommer att väsentligt förbättra det ekonomiska läget. För EU gäller det därför att försöka använda det som man fortfarande har: EU:s obestridliga attraktionskraft.

Text: Jakub Swiecicki, associerade forskare vid Utrikespolitiska institutet


Om UI-bloggen

Arkiv