Krisande ekonomin i fokus vid toppmöte


Av: Elin Rappe

2011-11-25 |

Det akuta ekonomiska läget står i fokus när EU:s och USA:s ledare möts vid ett toppmöte i Washington nästa vecka. Det säger Christian Leffler, chef för Nord- och Sydamerikaavdelningen vid den Europeiska utrikestjänsten (EEAS).

I början av nästa vecka äger ett toppmöte rum i Washington mellan USA och EU. På agendan står förstås globala ekonomiska frågor bilaterala relationer och aktuella utrikespolitiska frågor, som hur en demokratisk utveckling i Mellanöstern och Nordafrika bäst kan uppnås.

För att reda ut vilka som väntas bli de stora frågorna vid toppmötet ställde vi några frågor till Christian Leffler, en av de högst uppsatta svenskarna inom EU-systemet. Christian Leffler är sedan december 2010 chef för Nord- och Sydamerikaavdelningen vid den Europeiska utrikestjänsten (EEAS).


Vad bör, enligt dig, stå högst på agendan för det kommande toppmötet mellan USA och EU?

- EU och USA har ett mycket brett och omfattande samarbete. Utbytet över Atlanten täcker i stort sett alla EU:s verksamhetsområden. De årliga toppmötena erbjuder ett tillfälle för EU:s ledare; Europarådets ordförande Herman van Rompuy och kommissionens ordförande José Manuel Barroso, och USA:s president Barack Obama att stämma av nyckelfrågor i förbindelserna och att sätta huvudmålen för samarbetet under det kommande året, säger Christian Leffler.


- I dagsläget är det naturligt att ekonomin står högst upp på dagordningen. Både EU och USA brottas med stora ekonomiska utmaningar. Våra ekonomier är så nära sammanflätade – genom handel, investeringar, finansmarknaderna, tekniskt samarbete med mera – att utsikterna för att övervinna dagens svårigheter förbättras mest av att vi fortsätter och fördjupar vårt samarbete och söker gemensamma lösningar på de problem vi står inför. Därför kommer toppmötet dels att diskutera läget och utsikterna för de europeiska och amerikanska ekonomierna, dels att dryfta vilka nya initiativ som skulle kunna stärka det transatlantiska ekonomiska utbytet.

Vilka lärdomar kan dras från västländernas svar på det libyska upproret för EU:s och USA:s relationer?

- Ända sedan början på den "arabiska våren” tidigt 2011 har USA och EU arbetat nära samman för att stödja reformsträvandena i länderna i Nordafrika och Mellanöstern. Detta har skett företrädesvis genom politiskt och ekonomiskt stöd till aktörerna i regionen, såväl det civila samhället som förvaltningarna i de länder som kommit längst i reformprocessen, menar  Leffler.


- I fallet Libyen var det tyvärr inte möjligt att uppnå en politisk förändring på fredlig väg. När folkets reformvilja och säkerhet hotades av Kadafis regim tog ett antal EU-länder ledningen för en internationell aktion inom ramar som sattes av FN:s säkerhetsråd. Samordningen av den militära aktionen skedde inom NATO, med bidrag från såväl USA som länder utanför alliansen, däribland Sverige. Parallellt arbetade EU med att bistå det libyska nationella övergångsrådet och med att förbereda stödinsatser för tiden efter konflikten.


- Libyen-insatserna är intressanta ur två perspektiv. Dels utgör de ett gott exempel på europeiskt ledarskap för en internationell militäraktion, med viktigt stöd från USA och aktiva bidrag från ett antal andra länder inom och utom Europa. Dels visar de på vikten av att arbeta med militära och civila insatser parallellt. Det europeiska initiativet på det militära planet, och de omfattande politiska, ekonomiska och humanitära aktionerna utgör ett exempel på den ökade fördelningen av bördan mellan USA och EU på det internationella planet.

I vilken utsträckning uppfyller EU:s nya utrikestjänst sitt syfte att ge EU en mer samordnad utrikespolitisk röst? Har den förbättrat EU:s och USA:s relation?

- Samordningen av EU:s utrikesrelationer sker både horisontellt, mellan unionens olika verksamhetsområden, och mellan EU-nivån och medlemsstaterna. I Lissabonfördragets artikel 21 har medlemsstaterna förbundit sig att samordna sin utrikespolitik, och utpekat den höga representanten, Cathy Ashton, som också är vice ordförande i EU-kommissionen, som den som ska se till att samordningen verkligen kommer till stånd. Den gemensamma utrikestjänsten har skapats just för att bistå henne i denna uppgift.


- Ett viktigt element i det nya arbetet under Lissabonfördraget är att Ashton som hög representant på utrikesområdet har tagit över uppgifter  från det roterande EU-ordförandeskapet. På samma vis har Europeiska rådets ordförande övertagit det nationella ordförandeskapets roll på toppnivån. Det innebär att för våra viktigaste partners, och främst bland dem USA, så finns det nu tydligare fokus och större kontinuitet i de utrikespolitiska kontakterna. Cathy Ashton har etablerat en mycket nära och produktiv kontakt med USA:s utrikesminister Hillary Clinton. Det har skapat nya möjligheter att stärka samarbetet och snabbt fokusera på de frågor som för dagen kräver mest uppmärksamhet, samtidigt som de kan utveckla en mera långsiktig samsyn om gemensamma strategiska utmaningar.

Kan något vid toppmötet ses som särskilt viktigt, sett från en svensk utgångspunkt?
- Förbindelserna med USA är viktiga i snart sagt alla dimensioner, och de har på olika sätt särskild betydelse för alla EU:s medlemsstater. EU söker inte ta över eller ersätta de nationella förbindelserna, utan kompletterar och förstärker dem, samtidigt som alla medlemsstater kan bidra från egna utgångspunkter och erfarenheter till att stärka helhetsrelationen.


- Sverige, med sin öppna och starkt internationaliserade ekonomi, är en av de främsta förespråkarna inom EU för ökad frihandel. Diskussionerna om utsikterna för att fördjupa det transatlantiska ekonomiska samarbetet har därför stor resonans i Sverige. Men som jag redan nämnt bidrog Sverige också till den internationella aktionen i Libyen, så diskussionen om fortsatt transatlantiskt samarbete till stöd för reformsträvandena kring Medelhavet får stor betydelse för det kommande arbetet också på EU-botten. Det östliga partnerskapet och förbindelserna med EU:s grannar i öster står också på toppmötesdagordningen. Där förväntar sig säkert både EU:s och USA:s ledare att Sverige skall fortsätta att driva arbetet, tillsammans med EEAS och andra EU-aktörer, avslutar Christian Leffler.

 


Om UI-bloggen

Arkiv