Spritmonopol starten för Putins maktmonopol


Av: Per Jönsson

2011-11-16 |

Vladimir Putin vann snabbt stora politiska poänger på ryssarnas förkärlek för vodka. Som nykterist blev han snabbt mycket populär bland framför allt ryska kvinnor. Och genom att skapa ett nytt statligt superbolag för spritproduktion lade han grunden för den nuvarande formidabla maktkoncentrationen inom både statsförvaltning och näringsliv i Ryssland. Det avslöjade ekonomiprofessorn och chefredaktören Jevgenija Albats under en Rysslandskväll på UI.

Alkohol tycks på olika sätt ha spelat en avgörande roll i modern rysk politik och samhällsutveckling.
Den siste Sovjetledaren Michail Gorbatjov införde hårda restriktioner och chockhöjda priser vid försäljningen av vodka. Det gjorde honom mäkta impopulär i breda ryska folklager vilket sannolikt var en viktig faktor bakom hans oförmåga att hejda Sovjetväldets sönderfall 1991.

Ty ryssarna är ett hårt supande folk. Av alla dödsfall bland män i åldern 25-54 år beror hela hälften på en kombination av alkoholkonsumtion och våld. Det innebär att 170 000 män dör varje år i spritrelaterad överdödlighet.

Även politiska stjärnor kan slockna i förtid av alltför flitig kontakt med etanol. Det postkommunistiska Rysslands förste president, den i början hjälteförklarade Boris Jeltsin, syntes nästan aldrig i sobert tillstånd. Det bidrog efterhand till att även hela Ryssland raglade under några år innan Jeltsin lämnade över till sin kronprins Vladimir Putin på nyårsafton 1999.

Putin, däremot, vann snabbt klara politiska poänger på den ryska vodkan. Dels för att han just som nykterist blev mycket populär bland framför allt ryska kvinnor som hade tröttnat rejält på alla fylltrattar till fäder, förförare och folkvalda.

Dels för att Putin snart strax efter sitt makttillträde upprättade det nya statliga spritbolaget Rosspirtprom som fick praktiskt taget monopol på den ryska vodka- och likörproduktionen. I ledningen satte han en gammal pålitlig vän sedan barndomen. Det var startskottet för byggandet av en formidabel kontrollapparat inom statsförvaltning och näringsliv, den så kallade maktvertikalen, som gett Putin en ekonomisk och politisk styrkeposition som väl matchar de forna Sovjetledarnas.

- Putin är en extremt effektiv härskare över Ryssland, vad man än må tycka om honom. Ja, han är verkligen en smart jävel! I dag är praktiskt taget alla chefer inom näringslivet och statsapparaten gamla kumpaner från hans tid som chef inom säkerhetstjänsten KGB i Leningrad i början av 1990-talet, slog ekonomiprofessorn Jevgenija Albats fast inför en fängslad storpublik vid ett kvällsseminarium på Utrikespolitiska institutet den 15 november: ”Putin’s Return – A Catastrophe for Russia?”

Efter spritkuppen med Rosspirtprom gick det snabbt, mycket snabbt. Först beslöt president Putin enväldigt hur Rysslands sju storregioner skulle styras – icke av folkvalda guvernörer utan av honom själv utnämnda ”presidentrepresentanter”. Därigenom skaffade sig Putin och hans klick i Kreml detaljkontroll över vartenda politiskt beslut som fattades runtom i hela det väldiga ryska riket. Samtidigt inskränktes folkomröstningsinstitutet, rätten att skapa nya politiska partier samt möjligheten att välja parlamentskandidater som var oberoende av partier under Kremls kontroll.

Därefter var det dags att rensa ut alla företrädare för Jeltsineliten, vilket skedde med nästan stalinistisk effektivitet, om än inte med samma metoder. Här var det inte statsförvaltningen som var viktigast att bemanna med nytt folk, utan den väldiga oljeindustrin där Jeltsinerans finansiella oligarker motades bort med diverse osnygga medel – mest känd är arresteringen och den mångåriga fängelsedomen mot oljekungen Chodorkovskij. Innan Putins två första presidentperioder var till ända 2008 hade han och ”maktvertikalen” skaffat sig kontroll över samtliga nyckelsektorer inom rysk ekonomi.

Om hela denna maktkoncentrationsprocess har professor Albats, som också är chefredaktör för The New Times (en trots namnet ryskspråkig tidskrift), grävt fram hittills obelagda fakta och statistiska data.  ”En stor forskningsinsats att kartlägga vad som tidigare blott existerat som rykten”, är betyget från Lena Jonson som leder forskningsprogrammet om Ryssland på UI.

Albats kallar Putins statsbyggnadsverk för ”Korporationen Ryssland”, en benämning som för tankarna till det fascistiska Italien. Och parallellen till Mussolinis styre handlar här inte enbart om politiska maktklickars övertagande av Rysslands ekonomiska resurser. Putins PR-män verkar även ha anammat andra härskartrick från Il Duces biografi, påpekade Albats:
- Liksom Mussolini tycker Putin om att visa sitt nakna bröst för undersåtarna, att flyga flygplan och att vädja om det ”enkla folkets” stöd.

Det symbolspråket har hittills gått hem förbluffande väl i stugor, datjor och hyreskaserner i Ryssland. Men kanske har nu Putin förlorat något av den smarthet som Albats motvilligt tillskriver honom. Härförleden tillkännagavs att Putin faktiskt ställer upp igen i presidentvalet i mars, vilket – om han också blir omvald – innebär att han kan sitta kvar vid makten till 2024, det vill säga totalt nästan ett kvartssekel. När Putin tillfrågades om varför han på nytt vill greppa högsta makten svarade han nonchalant: ”Det är bestämt sedan länge tillbaka”. Sedan dess har hans popularitet i opinionsmätningar rasat markant.

- Just det uttalandet av Putin gjorde folk rasande, ja verkligen kränkta. Ryssarna accepterar inte längre att man inom makteliten långt i förväg beslutar om vilken president som ska utses, utan numera kräver de att det ska avgöras i allmänna demokratiska val. Här kränkte Putin många av dem som tidigare stött honom helhjärtat, konstaterade Jevgenija Albats med eftertryck på UI-seminariet.
Det är nästan så att man misstänker att även den alltid annars så sobre Putin för en gångs skull hade tagit sig en tår på tand.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör för UI-bloggen.

 

Tips: Läs också Jevgenija Albats och Anatolij Jermolins artikel "Korporationen Ryssland. Putin och hans vänner har delat upp Ryssland" från The New Times, Moskva. Texten är översatt från ryska till svenska av UI:s Ingmar Oldberg. 


Om UI-bloggen

Arkiv