”Bomb, bomb, bomb Iran” – åter i repris


Av: Per Jönsson

2011-11-11 |

Nu verkar det vara dags igen. Efter IAEA:s nya rapport om Irans kärnteknikprogram går hökarna än en gång upp i toppvarv. Amerikanska kongressmän, israeliska ministrar och folkpartiets Fredrik Malm kräver hårdast tänkbara insatser mot ayatollaregimen i Teheran. Så har det låtit under nästan tre decennier – att Iran står på tröskeln till kärnvapeninnehav. Hittills har de haft fel varje gång, noterar Per Jönsson.

Många hoppades på att ältandet om Irans påstådda kärnvapenambitioner skulle ta slut en gång för alla hösten 2007. Då uppgav nämligen USA:s 16 federala underrättelsetjänster i sin samlade årsrapport National Intelligence Estimate (NIE) 2007 att ”Teheran upphörde på hösten 2003 med sitt kärnvapenprogram”. Uttalandet tog helt luften ur de ständiga krigshotelserna mot Iran från Israel och USA:s president George W Bush, som 2002 hade karaktäriserat Iran som en av ”ondskans axelmakter” jämte Irak och Nordkorea. Det framkallade också lättade rubriker i massmedier över hela världen, bland annat på Dagens Nyheters ledarsida: ”Krigsfaran avblåst”.

Men nu tycks det vara dags igen. Redan före publiceringen häromdagen av Internationella atomenergiorganets (IAEA) nya rapport om Irans kärnteknikprogram hetsade höga amerikanska kongressledamöter och israeliska politiker om att det nu bara var en tidsfråga innan Israel, helst med USA i ryggen, helt enkelt måste slå till militärt mot iranska kärnteknikanläggningar. För nu, heter det, är det bara en ”tidsfråga” innan Islamiska republiken förfogar över egna kärnvapen – några år, kanske bara ett år, eller bara ett par månader.

Fast också sådana alarmrop har vi hört förut. Allra först 1984, då den tunge amerikanske senatorn Alan Cranston hävdade att Iran befann sig blott sju år från kärnvapeninnehav. Ungefär så lång tid senare, 1992, förklarade israeliska dåvarande Knessetledamoten Benjamin Netanyahu att Iran nu var fem till sju år ifrån att kunna framställa kärnvapen. När den tiden ungefär hade löpt ut påstod USA:s tidigare försvarsminister Donald Rumsfeld att ayatollaregimen inom fem år skulle förfoga över interkontinentala kärnvapenmissiler – som alltså skulle kunna nå det amerikanska fastlandet. Och efter USA:s Irakinvasion 2003 surrade det under flera år av påståenden i Washington och Jerusalem om att Iran nu var i stånd att testa kärnvapenladdningar- och stridsspetsar – ”beviset” var en uppsnappad laptop som sades innehålla tekniska detaljbeskrivningar av hur man konstruerar sådana domedagsvapen.

Men så kom alltså en kalldusch för alarmisterna i och med ovan nämnda NIE 2007. Det hindrade dock inte president Bush från att samma höst år förse Israel med långdistansbombplan och särskilda bomber för att förstöra underjordiska anläggningar (”bunker busters), parat med löftet/varningen att ”USA tänker gå till verket innan det blir för sent”. Under presidentvalskampanjen 2008 lockade den republikanske kandidaten John McCain väljare med att sjunga ”Bomb, bomb, bomb, bomb, bomb Iran” till tonerna av Beach Boys-låten ”Barbara Ann”. Och USA:s dåvarande FN-ambassadör John Bolton förutskickade att Israel skulle attackera Iran före januari 2009 för att föregripa en ny, kanske mindre militant, amerikansk presidents tillträde.

Mycket riktigt, Barack Obama har hittills inte låtit tillnärmelsevis lika krigisk som Bush. Men nu närmar vi oss slutet av 2011, och hökarna flyger ånyo högt. Exempelvis försäkrar den republikanske favoritkandidaten Mitt Romney att han som president tänker introducera ett ”högst verkligt och högst trovärdigt” militärt alternativ för att tvinga Iran att ge upp alla kärnvapenplaner, inklusive ökat militärt bistånd till Israel: ”Jag tänker inte låta Iran skaffa sig kärnvapen!”. Nu tycks också Storbritanniens David Cameron vara beredd att ”göra en Tony Blair” (Blair stödde ju helhjärtat Irakkriget 2003) i och med att brittiska försvarsmakten fått order om högsta beredskap eftersom Israel förväntas slå till mot iranska kärnteknikanläggningar ”tidigare snarare än senare” med amerikanskt stöd.

Nåja, än är det kanske ändå inte läge att bomba Iran. Obama-administrationens respons på IAEA-rapporten har hittills varit dämpad – Vita huset har nöjt sig med att konstatera att ”IAEA påstår inte att Iran har återupptagit sitt kärnvapenprogram i full skala, inte heller anger man hur avancerade sådana program faktiskt är”. Om det beror på USA:s trängda ekonomiska läge, eller att Obama inte för allt i världen önskar ett nytt krigsäventyr i Mellanöstern, är oklart. Kanske beror det helt enkelt på att Obama inte fruktar en allvarlig aggression från ett land som till skillnad från sina grannar inte har ägnat sig åt angreppskrig åt något håll sedan 1857.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör för UI-bloggen.

 

Tips: Läs mer om läget i Iran i Per Jönssons Världspolitikens Dagsfrågor nr 8 2011 "Ayatollornas Iran på offensiven" .



Om UI-bloggen

Arkiv