Kampvilja i Japan ett halvår efter katastrofen


Av: Björn Jerdén

2011-10-04 |

Ett halvår har gått sedan Japan drabbades av en jordbävning, en tsunami och en kärnkraftsolycka. UI-medarbetaren Björn Jerdén är doktorand i statsvetenskap. Här svarar han på frågor om läget i Japan idag.

Hur skulle du beskriva stämningen i landet nu, ett halvår efter katastrofen?
Katastrofen gör sig fortfarande ständigt påmind. Situationen i de drabbade områdena uppmärksammas dagligen i media. Effekterna av strålningen från kärnkraftsolyckan och kostnaderna för återuppbyggnaden diskuteras flitigt. Kärnkraftens roll i Japans energipolitik har från en undanskymd tillvaro seglat upp som en av de hetaste politiska frågorna. Samtidigt ska man komma ihåg att de värst drabbade områdena är relativt avskilda från landets stora befolkningscentra. De flesta japaner har inte påverkats direkt av katastrofen. 

Hur har Japan hanterat den här "trippelkatastrofen" tycker du?
Det finns ett stort folkligt stöd för tillfälliga skattehöjningar för att bekosta återuppbyggnadsarbetet, vilket vittnar om en stark solidaritet. Otaliga drabbade har också visat prov på enastående stoicism, osjälviskhet och kampvilja. Detta har fungerat som en inspiration för människor både i och utanför Japan. Många kontrasterar detta med politikerna i Tokyo. Man menar att de, till skillnad från folket, inte har levt upp till förväntningarna. Detta stämmer delvis. Regeringen och oppositionen kunde ha skött situationen bättre. Personstrider och smutskastning borde ha fått ge vika när folket efterlyste nationell samling till stöd för de drabbade. Samtidigt är orsakerna till stor del strukturella.  De är ett resultat av den ostadiga politiska situationen som fanns långt innan katastrofen och det är folket som har det slutgiltiga ansvaret för att förändra detta. 

Är det något i händelserna efter katastrofen som har förvånat dig?
I likhet med många andra blev jag något paff över hur snabbt kärnkraftshaveriet skedde och hur osäker situationen tedde sig till en början. Bevisbördan har ökat på dem som argumenterar för att kärnkraft är en säker och billig energikälla.

Vad tror du har förändrat Japan mest efter den här katastrofen? Vad är det japanerna kommer att ha med sig in i framtiden efter att ha varit med om det här?
Sedan flera år har många japaner känt sig arga och besvikna över landets oförmåga att tackla långsiktiga problem. Denna känsla har förstärkts efter katastrofen. Många verkar ha ett behov av att se återuppbyggnadsarbetet som en chans till nystart för hela Japan. Detta kan nog också fungera som ett sätt att bearbeta katastrofen och ge den någon slags mening. Många människor har så klart också berörts väldigt starkt personligen. Detta kommer säkert att påverka Japan på olika sätt framöver, men det är vanskligt att sia om hur. Den kända författaren Haruki Murakami skrev för övrigt en fin novellsamling efter den stora Kobejorbävningen 1995 som berör liknande teman, "After the quake" (ej utgiven på svenska).

Har katastrofen förändrat Japans utrikespolitik på något sätt? Kommer den att göra det tror du?
Samverkan kring hjälparbetet erbjöd en möjlighet för Japan och dess grannländer att öka känslan av samhörighet. Detta har också skett, men inte alls till den grad som man hade kunnat förvänta sig. USA:s militär utnyttjade däremot skickligt situationen för att rättfärdiga sin truppnärvaro. En stor räddningsinsats tillsammans med Japans självförsvarsstyrka under namnet "Operation Tomodachi" (vän på japanska) fick mycket positiv uppmärksamhet. Men jag tror inte att detta i sig själv långsiktigt stärker alliansen. Meningsskiljaktigheterna kring USA:s militärbaser på Okinawa och andra frågor har större betydelse.

Vad är de viktigaste frågorna för Japan framöver som du ser det?
Kortsiktigt är det frågan om skattehöjningar för att råda bot på landets dåliga statsfinanser. En till synes knivigare fråga är hur Japan ska kunna åstadkomma ökad tillväxt. 

Den långsiktigt viktigaste politiska frågan är att skapa ett fungerande flerpartisystem. Detta skulle erbjuda stabila regeringsunderlag med möjlighet att genomföra mer genomgripande reformer, vilket många japaner efterlyser.
 
Den utrikespolitiskt viktigaste frågan är att hitta former för en relation med Kina där förändringar i maktbalansen inte för med sig konflikter. Förhållandet mellan Japan och Kina har vida implikationer. Japan är USA:s viktigaste allierade i Östasien, en region som många ser som detta sekels ekonomiska centrum i världen. Relationen med Japan är därmed av yttersta vikt för både Kinas och USA:s roll i området.
 
En central strukturell fråga är hur Japan kommer att handskas med en minskande befolkning. Detta erbjuder även en intressant jämförelse för oss i Europa. Japan tycks nämligen till skillnad från oss ha valt bort storskalig invandring som lösning. Dessa skilda val kommer att öka olikheterna mellan Japan och Europa och leda till att vi framöver delvis möter två olika uppsättningar ekonomiska och politiska utmaningar.
 
Med detta sagt kan det vara på sin plats att lägga in en brasklapp. Katastrofen visar nämligen hur oförutsedda händelser plötsligt kan vända den politiska agendan över huvudet. Detta påminner oss om den inbyggda osäkerheten i alla förutsägelser om framtiden. 


Mer info:

Björn Jerdén är doktorand i statsvetenskap vid Stockholms universitet och associerad vid UI:s forskningsavdelning. Tillsammans med Linus Hagström har han 2009 skrivit ”Maktskifte i Japan – är en förändring möjlig?” i UI:s skriftserie Världspolitikens Dagsfrågor.

Sommaren 2011 praktiserade han hos den japanska parlamentsledamoten Akihisa Nagashima (DPJ). I nästkommande nummer av Internationella Studier skriver Björn om sina erfarenheter inifrån den japanska politiken.

Läs också Linus Hagströms understreckare i Svenska Dagbladet om Japans komplicerade partisystem.

 


Om UI-bloggen

Arkiv