Favoritvind för franska socialister


Av: Barbro Hedvall

2011-10-19 |

Europeisk socialdemokrati har haft det motigt ett tag, skriver Barbro Hedvall. Nu kan den glädja sig åt två ljusglimtar: det danska folketingsvalet förde en socialdemokrat till statsministerposten trots att partiet gick bakåt, och de franska socialisterna ser ut att ta över i Elyséepalatset för första gången sedan 1995.


Första omgången i presidentvalet 2002 var ett slag i ansiktet på de franska socialisterna – premiärminister Lionel Jospin slogs ut av Front Nationals Jean-Marie Le Pen. Hela Europa förfasade sig och den franska vänstern kunde bara hålla för näsan och ställa upp bakom högerns Jacques Chirac.

Sedan dess har socialisterna förlorat både val och styrsel. Partiets ledare, elefanterna, har ägnat stor kraft åt att bekämpa varandra, nuvarande partisekreteraren Martine Aubry fick posten i tät konkurrens med partiets presidentkandidat 2007 Ségolène Royal. Det var ingen vacker strid.

Inför nästa års presidentval syntes plötsligt ett ljus på partihimlen: den till Washington utflyttade före detta finansministern Dominique Strauss-Kahn låg före sittande Nicolas Sarkozy i opinionsmätningarna. Äntligen tycktes socialisterna ha en kandidat som kunde vinna. Martine Aubry gav honom sitt stöd.

Sedan vet vi vad som hände på ett hotell i New York i somras. Strauss-Kahns kvinnojakt stoppades av en städerska. Sällan har Aubrys ansikte sett så stramt ut – och hon är inte precis världens gulligaste i normalläget.

Partiet gick emellertid vidare med det öppna primärval inom socialistpartiet som skulle vaska fram kandidaten. Detta visade sig vara ett lyckokast. Först fick partiet uppmärksamhet, flera tevedebatter mellan kandidaterna hade höga tittarsiffror. Det politiska intresset koncentrerades på oppositionen, Elyséepalatset verkade ligga i något av medieskugga såvida det inte handlade om eurokrisen och Grekland. Interventionerna i Nordafrika hade också glidit bort – det tog alldeles för lång tid att komma till Tripoli.

Första omgången blev ännu en överraskning – två och en halv miljon väljare deltog. De som gick vidare blev föga överraskande Francois Hollande och Martine Aubry. Hollande som var partisekreterare i tio år tills valnederlagen hann upp honom, hade genomgått en föryngrings- och uppryckningskur och uppfattades ånyo som intressant. Trea blev Arnaud Montebourg, en lätt populistisk och karriärlysten uppstickare. 2007 års presidentkandidat Ségolène Royal fick se sin politiska karriär ta slut med blott sex procent.

Inför sista omgången i söndags steg temperaturen än mer. Ny debatt mellan Aubry och Hollande. Både Montebourg och Royal uttalade sig för Hollande. Resultatet blev ett ännu litet högre valdeltagande och ett klart förord för Francois Hollande med mer än 55 procent.

Revansch för Hollande personligen och än mer för socialistpartiet. Det framstår nu som den drivande kraften i fransk politik. Och varje opinionsmätning sätter Hollande långt före Sarkozy. Det är förstås ett halvår kvar och högerns valfolk har inte mobiliserats så som vänsterns, men det är klar fördel för socialisternas kandidat. Det finns en kraft i att vara favorit. Den kraften blåste för Nicolas Sarkozy för fem år sedan, nu har han i stället motvind.

Europeisk socialdemokrati har haft det motigt ett tag, nu kan den glädja sig åt två ljusglimtar: det danska folketingsvalet förde en socialdemokrat till statsministerposten trots att partiet gick bakåt, och de franska socialisterna står utanför Elyséepalatset för första gången sedan 1995.

Bägge socialistframgångarna har dock kommit utan att respektive partier presenterat någon ny analys eller något nytänkande om verkligheten. Det handlar lika mycket om motståndarnas svaghet och väljarnas leda vid dem som makten har. Det nyaste hos de franska socialisterna är faktiskt Francois Hollandes nya look – smalare, manligare, mer fokuserad. Just nu verkar det dock räcka för att vinna i april 2012.

Text: Barbro Hedvall, gästkrönikör för UI-bloggen. Tidigare politisk kommentator på Dagens Nyheter och Expressen i många år samt i olika radio- och teveprogram, bland andra God morgon Världen. Hon är också aktuell med boken ”Vår rättmätiga plats” om kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige.



Om UI-bloggen

Arkiv